Jämlik vård ur ett migrationsperspektiv

All hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor för hela befolkningen och med respekt för alla människors lika värde enligt hälso- och sjukvårdslagen. Samtidigt visar nationella rapporter att personer födda utomlands inte får tillgång till samma vård som personer födda i Sverige.

Utmaningar och möjligheter i svensk hälso- och sjukvård

I Region Skåne har Kunskapscentrum migration och hälsa som uppdrag att stödja hälso- och sjukvårdspersonal i att erbjuda en jämlik och personcentrerad vårdtill personer från andra länder. Vidare är uppdraget att främja migranters hälsa genom att identifiera områden där vården inte når ut och att belysa eventuella hälsoskillnader.

Som medarbetare på Kunskapscentrum migration och hälsa i Region Skåne hade jag förmånen att under våren 2018 leda enhetens arbete med rapporten Jämlik hälso- och sjukvård ur ett migrationsperspektiv: Rapport om möjliga indikatorer för kvalitets­uppföljning i Region Skåne. 

Syftet med rapporten är att kartlägga eventuella kvalitetsindikatorer för jämlik vård med fokus på migrations­aspekter.

Tanken är att indikatorerna ska användas dels av Kunskapscentrum migration och hälsa och dels i Region Skåne i stort för att följa upp huruvida den vård som erbjuds är jämlik ur ett migrationsperspektiv. 

Under arbetets gång blev det tydligt att syftet i rapporten behövde breddas till att även utforska internationella, nationella och regionala perspektiv som har betydelse för specifika indikatorers utformning. En viktig diskussion i rapporten handlar om arbetet med indikatorer kopplat till jämlik vård som tas fram nationellt. Dessa uppföljningssystem inkluderar sällan variabler som är förankrade i diskrimineringslagstiftningen. Här finns stora förbättringsmöjligheter men också utmaningar att arbeta vidare med inom hälso- och sjukvården framöver.

Hur tycker du att vården fungerar i dagsläget?

Socialstyrelsen har i många år arbetat med kvalitetsindikatorer inom hälso- och sjukvård både utifrån så kallade God vård-områden och mer diagnosspecifika områden. 

Ett fokus på jämlik hälsa ur ett migrationsperspektiv är väl förenligt med hur Socialstyrelsen beskriver God vård-området ”En jämlik hälso- och sjukvård”. Detta område ska enligt Socialstyrelsen inte ha egna indikatorer utan vara införlivat i alla andra indikatorer. I enlighet med detta är en ideal situation inte att utveckla en rad nya indikatorer som rör migration och hälsa, utan snarare att befintliga indikatorer inom hälso- och sjukvården inkluderar ett migrationsperspektiv.

Tyvärr verkar det dock som att väldigt få indikatorer som används inom uppföljning av hälso- och sjukvården idag inkluderar variabler som födelseland, språk eller folkbokföringsstatus (det vill säga om en person har uppehållstillstånd, är asylsökande eller lever som papperslös). Det gör att vi faktiskt inte kan veta huruvida vården som erbjuds är jämlik eller inte.

En orsak till att migrationsrelaterad data inte samlas in är att sådana variabler inte alltid är nödvändiga för att kunna ge vård. En annan orsak är att det saknas nationella riktlinjer som beskriver att och hur sådan uppföljning ska göras. De nationella rapporter som specifikt har fokus på jämlik vård och innefattar variabler som födelseland eller språk visar samtidigt att personer som är födda utomlands i vissa fall inte får samma vård som personer som är födda i Sverige. Att kontinuerligt följa upp vården ur ett migrationsperspektiv är därför angeläget för att kunna identifiera och motverka skillnader i vård som inte är medicinskt motiverade.

Aktuella utvecklingsbehov?

I rapporten framkommer att ett utvecklingsarbete krävs både nationellt och regionalt för att utforma och förbättra indikatorer för att säkerställa jämlik vård inom hälso- och sjukvården. Idag finns många indikatorer som fångar upp huruvida det föreligger regionala skillnader och det är mycket viktigt. Men när det gäller jämlik vård kopplat till olika typer av diskrimineringsgrunder så har vi en bit kvar att gå.

Det kan handla om att utveckla de nationella riktlinjerna för indikatorer i hälso- och sjukvården samt de nationella uppföljningsverktyg som idag används, till exempel nationell patientenkät. Det kan också handla om att använda de kvalitetsregister som faktiskt har uppgifter som kan kopplas till de lagstadgade diskrimineringsgrunderna, samt komplettera de kvalitetsregister som inte har det.

Det handlar också om att få med tankar kring jämlikhetsindikatorer i kunskapsstyrningen av vården och de regionala system som används för uppföljning.

Förslag till förbättring?

En slutsats i rapporten är att forskningen av kvalitetsindikatorer inom hälso- och sjukvården har utvecklats i en specifik riktning där fokus på mänskliga rättigheter eller diskrimineringsgrunder inte alltid har varit huvudmålet. Det finns dock ett annat stort forskningsområde som fokuserar på just det senare – hur vi kan mäta jämlikhet och utsatthet för diskriminering i samhället i stort. I Sverige kallas detta område för ”Jämlikhetsdata” och är något som förespråkas av såväl FN som EU. I rapporten konstateras att en utveckling av jämlikhetsindikatorer inom hälso- och sjukvården förmodligen skulle gynnas av att införliva de principer som Jämlikhetsdata bygger på.

Jämlikhetsdata handlar om att regelbundet ta fram statistiskt underlag eller siffror utifrån en viss diskrimineringsgrund eller demografisk uppdelning på en aggregerad nivå i syfte att kartlägga eller följa upp aspekter ur ett människorättsperspektiv.

Huvudmålet med att ta fram siffrorna är alltid att kunna arbeta för ökad jämlikhet och minskad diskriminering. Som specifik metod bygger Jämlikhetsdata på principerna om samtycke, frivillighet och anonymitet samt självidentifikation och självkategorisering. Att be personer definiera sig själva, snarare än att utgå från redan existerande kategorier i exempelvis befolkningsregister, anses vara bättre ur ett demokratisk, etiskt, rättssäkert och vetenskapligt perspektiv.

Användningen av Jämlikhetsdata är dock fortfarande begränsad i Sverige. En anledning till detta är att Sverige ofta historiskt har utgått från befintliga register där myndigheter eller staten har gjort kategoriseringen. Den officiella statistik som idag beaktar någon form av migrationsrelaterad aspekt använder oftast variabeln födelseland eller person med utländsk bakgrund. Diskrimineringsombudsmannen (DO) konstaterar att sådan statistik inte är tillräcklig för att belysa de grunder som finns i diskrimineringslagstiftningen. Utöver det används ofta kategoriseringar av födelseland, så som personer födda i Sverige, i övriga Norden, i övriga Europa och utanför Europa. Kategorier av detta slag innebär dilemman utifrån att de inte utgör homogena grupper. Särskilt kategorin ”utanför Europa” bär på en inbyggd problematik då denna innefattar människor från vitt skilda socioekonomiska och kulturella sammanhang.

För att hantera de utmaningar som DO pekar på finns det idag kommuner i Sverige som i sina egna undersökningar och uppföljningar använder kategorier som är mer förenliga med utgångspunkterna för jämlikhetsdata. Det handlar till exempel om att inte låta deltagaren i uppföljning själv definiera sig, sin identitet eller grupptillhörighet, istället för att använda endast av förutbestämda kategorier.

Fortsatt utveckling av indikatorer kopplat till jämlik vård kommer att kräva ett arbete på lång sikt. I stort handlar det om att se över kunskapsstyrning och kvalitetsuppföljning och utveckla indikatorer som utgår från principerna i Jämlikhetsdata.

Tio viktiga områden att följa upp ur ett migrationsperspektiv

Eftersom inkludering av ett migrationsperspektiv i all uppföljning är ett långsiktigt mål som kommer att ta tid att nå, behövs förslag på var vi kan börja. I rapporten identifieras tio områden som utifrån forskning och beprövad erfarenhet identifieras som särskilt prioriterade att följa upp ur ett migrationsperspektiv. Dessa är:

  • Vårdkonsumtion
  • Patientperspektiv
  • Tolkanvändning och språkkompetens
  • Psykisk hälsa
  • Somatisk hälsa
  • Tortyr
  • Kvinnohälsa
  • Barnhälsa
  • Tandhälsa
  • Organisationsutveckling och ekonomi

I Region Skåne görs idag flera pilotprojekt kopplat till indikatorer som fokuserar på jämlik vård. Det finns också flera kunskapscentrum som arbetar med kvalitetsregister och uppföljningar som inkluderar migrationsaspekter. Några exempel är de rapporter som Kunskapscentrum barnhälsovård och Kunskapscentrum kvinnohälsa gör årligen. Kunskapscentrum demenssjukdomar har också flera projekt med fokus på migration.

Kunskapscentrum migration och hälsa kommer att arbeta vidare med de identifierade områdena för att dels utveckla indikatorer som kan användas i vår egen kvalitetsuppföljning och dels fortsätta samarbetet med andra delar i organisationen för att se hur arbetet med indikatorer om jämlik vård ur ett migrationsperspektiv kan utvecklas i Region Skåne i stort. I det fortsatta arbetet är det viktigt att bevaka att statistiken används på ett korrekt sätt. En annan viktig faktor är att insamling och användning av data är tydligt förankrat i organisationen och används på ett sätt som faktisk hjälper hälso- och sjukvården att arbeta bättre för dess mål. Det vill säga en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Hur ser vården ut om 5 år?

Ur ett migrationsperspektiv pågår just nu många politiska diskussioner och utredningar som handlar om i vilken riktning vi kommer att arbeta med frågor som rör migration. Beroende på var dessa diskussioner och utredningar landar och vilka politiska beslut som tas, kommer hälso- och sjukvården påverkas på olika sätt. Olika politiska beslut har också olika konsekvenser för migranters hälsa, vilket i sin tur påverkar vården. Exempel på sådana politiska faktorer är till exempel mottagandeutredningen (2015:02) samt vad som händer med Lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

Ett annat område med stor betydelse för utvecklingen av hälso- och sjukvården i Sverige är digitalisering. Digitalisering erbjuder både utmaningar och möjligheter.

Om digitaliseringen utvecklas utan ett tydligt migrationsperspektiv så kommer vi med stor sannolikhet se ökad ojämlikhet i tillgång till vård. Digitalisering av vården kan dock ge fantastiska möjligheter att göra vården mer tillgänglig för alla. Idag är det många vårdinstanser som kräver att en person som önskar kontakt ringer för att boka ett första besök. Det gör att personer som inte talar svenska eller engelska har sämre tillgång till vården. Digitalisering skulle dock kunna möjliggöra en första kontakt med vården på prioriterade språk. Det kan handla om att olika typer av kontaktformulär och virtuella assistenter finns på andra språk än svenska och engelska i framtiden.

Tove Lundberg

Bostadsort:
Malmö
Utbildning:
Leg. psykolog, Fil. Dr i psykologi
Nuvarande tjänst:
Utvecklare och psykolog på Kunskapscentrum migration och hälsa, Region Skåne, samt vikarierande lektor på Institutionen för psykologi, Lunds Universitet.
Tidigare tjänster, meriter och erfarenheter:
Innan jag började min forskarutbildning arbetade jag flera år som leg. psykolog inom landsting, kommun och ideell sektor.
Expertis och intresseområde:
Bemötande inom hälso- och sjukvård, frågor som rör kön, könsidentitet och sexualitet (genus och hbtqi), asyl- och migrationsfrågor.
Vad som fick dig att börja arbeta inom vården:
Redan som tonåring ville jag arbeta i ett människovårdande yrke där existentiella frågor aktualiserades. Jag ville inte arbeta inom den somatiska vården och präst kändes helt fel så jag tyckte att psykolog kändes som en god kompromiss. Psykologutbildningen var dock inte riktigt som jag hade tänkt mig, och nuförtiden känner jag mig mest hemma där ”kunskapande” diskuteras både filosofiskt och praktiskt. Det är kanske just att vården befinner sig där mittemellan det teoretiska och det praktiska ”kunskapandet” som gör att jag är så intresserad av just hälso- och sjukvården.
Vem är du vid sidan av ditt arbete (t.ex. personliga intressen):
När jag inte arbetar så busar jag med familjen, sjunger karaoke, hänger vid havet och går på Skåneleden.
Länk till rapporten:
Jämlik hälso- och sjukvård ur ett migrationsperspektiv – Rapport om möjliga indikatorer för kvalitetsuppföljning i Region Skåne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *